Organisationer som skriker efter rätt kompetens samtidigt som många inte hittar in på arbetsmarknaden, en situation som enligt Helena idag är påtaglig. För att fler ska komma i arbete behöver vi montera ner hinder som finns mellan arbetsgivare och arbetssökande.

“En del är arbetsrätten som skulle behöva moderniseras. Idag vågar tyvärr inte arbetsgivare satsa på någon som inte har ett långt CV”

Mycket av den obalans som finns mellan viljan att anställa och inte ha möjlighet att faktiskt göra det ligger i en förlegad reglering av arbetsmarknaden. Arbetssektorn har gått från att vara övervägande orörlig till att bli allt mer baserad på spetskompetenser. Utvecklingen har resulterat i ett ökat behov av att snabbt och effektivt kunna hitta rätt kompetens och få in den i organisationen. Men enligt Helena krockar idag arbetsgivares behov med en politisk reglering som inte håller jämna steg.

“Stora som små företag har idag ett stort kompetensbehov för att kunna producera varor och tjänster enligt efterfrågan, men det system som finns på plats hindrar i stor utsträckning arbetsgivare från att kunna rekrytera rätt”

Att flexibelt kunna anställa personer med rätt kompetens utifrån dagsaktuella utmaningar är något av gig- ekonomins signum. Vi har i tidigare inlägg diskuterat hur gig-baserade anställningsformer växer sig starkare som attraktivt alternativ både för organisationer och arbetstagare. Helena menar att gig-ekonomin är en positiv kraft i processen att få en mer tidsenlig arbetsmarknadspolitik.

“Alla som ligger i framkant och driver arbetsmarknaden i en mer modern riktning är viktiga. Jag tror att traditionella aktörer, som exempelvis fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer eller politiker, blir bättre av att behöva modernisera hur de arbetar. Vi behöver överlag en marknad som driver nytänkande och kreativitet”

I diskussionen kring en mer flexibel arbetsmarknad är en förekommande invändning att utvecklingen leder till större otrygghet. Men enligt Helena ligger hela problematiken just i oviljan att modernisera.

“När regleringar inte hänger med är det möjligt att otrygghet kan uppstå. Ett exempel är kollektivavtalen. Om man menar att kollektivavtal är en förutsättning för trygga villkor, men samtidigt inte är beredd att skriva moderna avtal förankrade i verkligheten blir resultatet kanske inget kollektivavtal alls. Då blir det ganska paradoxalt om det är en reglerad trygghet man vill åt”

Men Helena ger också en annan syn på vad som faktiskt räknas som otrygghet på dagens arbetsmarknad, ett perspektiv som skiftar fokus från reglering till kompetens.

“Jag skulle vilja påstå att en person med traditionellt sett ‘otrygg’ anställning men med eftertraktad kompetens är tryggare på arbetsmarknaden än någon med fast anställning vars kompetens inte matchar arbetsgivarnas behov”

Mycket av trögheten i systemet går att alltså att spåra till traditioner av utbredd byråkrati och inskränkande reglering. Helena upplever att situationen är mer eller mindre densamma i länder där arbetsmarknader skiftar

i karaktär likt Sverige. Positiva tendenser ser Helena dock i Danmarks arbetsrättsliga lagstiftning och Estlands skattesystem för företagare.

“Det finns alltså goda möjligheter för Sverige att vara ett föredöme. Jag hoppas att vi i framtiden har fått på plats kraftfulla reformer som upprättar en arbetsmarknadsmodell där vi också tar hänsyn till de som står utanför och inte vill något hellre än att komma in. Sen drömmer jag om ett reformerat bidragssystem och sänkta skatter som alltid ska göra det lönt att arbeta och som företagare satsa på innovationer. För att vi inte ska stå still på det sätt som vi har gjort ett bra tag nu tror jag att det är vad som behövs”